Här kan ni se en seriestripp som visar hur det
sociokulturella perspektivet kan se ut i vår vardag. Interaktionen mellan en
mor och dess barn i deras vardagliga aktiviteter. Det visar hur vi i samspel
med andra lär oss och tar efter hur andra gör. I seriestrippen ser man även hur
ett barn lär sig genom att göra själv, ”learning by doing”.
Vad ser ni för negativt med seriestrippen? Lukas lär sig att
sätta på sig byxorna själv, men hade inte mamman lagt sig i hade kanske Lukas även
lyckats lista ut att byxorna var bak och fram. Även i restaurangen kanske han
hade tagit skeden själv efter några försök när han insåg att det inte gick så
bra. Då hade inlärningen blivit kognitiv. Vilket tror ni är det bästa
inlärningsmetoden? Att prova sig fram själv eller att göra som man blir
tillsagd?
Säljö, R.
(2014). Den lärande människan – teoretiska traditioner. I U. P. Lundgren, R.
Säljö, & C. Liberg (Red.), Lärande,
skola, bildning: grundbok för lärare (s. 251-309). Stockholm: Natur & kultur.
Intressant seriestrip! Jag tror att det krävs en blandning av att leda barnet/eleven och av att låta dem upptäcka själva. I en stressig skolmiljö kanske inte tiden till att låta barnen upptäcka själva alltid finns. Då är det kanske bra att man som lärare ger vägledning i form av tips men utan att avslöja det rätta svaret kanske. Det är en svår balansgång och jag tror att barn nu för tiden måste lära sig tidigt att prova själva så att de inte blir vana vid att få lösningarna på sina problem serverade hela tiden. Får de hela tiden vägledning så får de aldrig lära sig att ta egna initiativ.
SvaraRaderaSom tidigare kommentar! Har själv arbetat inom förskola där vi vanligtvis är tre personer på 18 barn och givetvis inte hinner tillgodose/uppmärksamma varje individ så mycket som behövs. Vissa behöver lite extra stöd medans andra är lite mer självgående och klarar sig lite bättre utan hjälp, det blir därför en balansgång i dels att utmana samt vägleda dem. Vi som blivande lärare vill ju att eleverna ska bli nyfikna och upptäcka saker själva men med lite vägledning.
SvaraRaderaSom förälder ska man väl absolut hjälpa sina barn så de förstår och lär sig men att lära sig utifrån att själv få prova ger kanske lite mer. Om man har flera olika idéer om hur man tex ska sätta på sig ett par byxor så är det väl lärorikt att få prova sig fram och se vad som blir fel och vad som blir rätt.
SvaraRaderaJag tror att en blandning av de båda är det bästa. Lär sig barnen endast genom egna erfarenheter skulle nog väldigt många fara illa till. En moder och en far finns ju till för en anledning som innebär att lära barnen att ta hand om dem själva och lära sig saker. Medans i många fall så är nog det kognitiva sättet att lära sig på mycket bättre.
SvaraRaderaIntressant seriestripp!
SvaraRaderaEn kombination av att låta barnen komma på själv hur det ska vara och hjälpa barnen på traven är nog det bästa.
Intressanta tankar! Jag håller med föregående kommentar, det vill säga att det nog är bäst att man både hjälper barnen men också låter de testa själva. Det är viktigt att det finns en nyfikenhet som leder till att man vill testa själv och att barnet ska våga misslyckas - för att sedan lyckas.
SvaraRaderaDet är underbart att se små barn som till varje pris vill rätta sig efter flocken och bli självständiga individer som kan klara både sig själva och hjälpa andra. Jag tror också att bästa sättet är att använda sig av metoden "scaffolding", dvs. bygga en ställning åt eleven/barnet där de kan nå lite längre än vad som är möjligt på egen hand. Nivån skall förstås vara lagom så att en förståelse för barnet är möjligt utifrån dess egna förutsättningar och erfarenheter.
SvaraRaderaTror inte riktigt på att föräldrar ska hjälpa barnet med allt. Det blir lätt att föräldern "curlar" barnet. Detta kan leda till att barnets självkänsla inte blir lika bra.
SvaraRaderaTror att det är viktigt att barnet klarar av saker själv och får beröm, som sedan lyfter självkänslan. Med hjälp av behaviorismen. Det kan bidra till att barnet blir mer ansvarstagande och tar egna initiativ.
Just när barnet är 2 år så går eleven igenom den anala fasen, enligt Freuds utvecklingsteori. Då handlar det just om det här att barnet vill kunna klara sig själv. Men att föräldrar oftast stoppar barnets självständighet.
SvaraRaderaIntressant seriestripp
Jag tycker att som föräldrar eller lärare man ska inte hjälpa barnen med allting barn ska får lära sig av sina misstag barn utvecklar sig genom att göra misstag. Man kan ge ett tips och låtar barnen försöka och klara sig själv på så sätt kommer barnet att utveckla sina förmågor.
Intressant med det perspektivet på lärandet. Barnet som samspelar och försöker hitta sin egen självständighet.
SvaraRaderaIntressant synsätt på lärandet . Jag tror att det är viktigt att barn får prova sig fram för att de är så de lär sig. Det kan dock vara bra att första gång en vuxen visar och lär ut barnet hur man gör och sedan låta barnet också öva själv. Jag tror att när barn är i den ålder då de vill göra saker själva borde föräldrar låta barn försöka göra saker själva och istället finnas där till hjälp. Jag tror att detta kan också vara ett bra sätt för föräldrar att lägga märke på vad barn kan och inte kan samt vad föräldrar kan lära barn. Av erfarenhet som mentor till några barn på en förskola tror jag att barn tycker om att lära sig nya saker hela tiden och de lär sig bäst genom att göra ,precis som Dewey säger ''learning by doing''. Det är därför viktigt att föräldrar ska försöka vara närvarande som guide när barn lär sig nya saker men utan att försöka kontrollera mycket av det barn vill lära sig.
SvaraRaderaJag tror att det beror lite på situationen, det finns inget rätt och fel i något av sätten. Istället för att bara rikta in sig på ett sätt kan man använda de två olika i olika situationer. Man kan också ställa öppna frågor så som "varför tror du att det ligger en sked här?" istället för att bara ge barnet skeden. Då väcks några tankar i barnets huvud och hen blir utmanad i sina tankar.
SvaraRaderaI situationen kan man kanske istället ifrågasätta och påpeka att gylfen såg konstig ut och vad det kan bero på, är det däremot en stressig morgon kanske man bara säger åt barnet att vända på brallorna - haha.
Mycket bra seriestripp! Jag anser att båda inlärningsmetoder är viktiga för en människas utveckling, dvs. att både få hjälp men också att prova sig fram själv. Vi människor är i första perioden av våra liv i behov av våra föräldrars omsorg. Vi lär oss av deras kunskaper och erfarenheter. Senare när vi blir äldre involveras även vår egen vilja som på något sätt samspelar med vägledningarna vi får av våra föräldrar och våra egna erfarenheter som i vissa fall kan resultera i misslyckanden. Men dessa misstag kan också vara nyttigt för en människas utveckling genom att inte göra om det misstaget igen.
SvaraRadera