Samarbete via skype

Skype är något idag som kommer in mer och mer i våra skolor. Utifrån dialog med omvärlden (Åkerlund, 2013) har en skola i Brattfors i Värmland startat ett samarbete med en skola i Finland via Skype. Anledningen till detta samarbete är att båda skolorna ligger på mindre orter vilket gör att klasserna är väldigt små. Eleverna behöver utmanas i sin utbildning av jämnåriga. Klasserna träffas var fjortonde dag på skype, inför och mellan varje träff arbetar eleverna aktivt med att förbereda sig inför mötet. Lärarna i de olika klasserna märker att eleverna har utvecklat en vidgad världsbild och inser vilka stora skillnader det är mellan olika skolor.  Klasserna ger även varandra olika uppdrag inför träffarna det kan vara till exempel att de ska fotografera sin skola och berätta om den under nästa skype träff. I uppdragen ingår såklart olika lärande som kan vara allt ifrån att skriva, läsa och komma på nästa uppdrag. Lärarna märker att eleverna är väldigt entusiastiska över samarbetet.

   Språket är något som eleverna för öva på, eleverna som är från Finland pratar finlandssvenska vilket leder till brytning med finska ord utan att de tänker på det. Eleverna får även lyssna på hur det svenska språket kan skilja sig beroende på vart det pratas, vilket gör att de får sig en aha upplevelse och tänker mer på vad viktigt det är att även förstå varandra över nationsgränsen.

Vad tycker ni om denna typ av samarbete via skype?  Är det något ni kan komma att använda er av när ni ska undervisa?   

Åkerlund, D. (2013). Klassen i dialog med omvärlden pedagogiska vinster när skolan syns på nätet. Stockholm: .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur). Hämtad från https://www.iis.se/docs/Klassen_i_dialog_med_omv%C3%A4rlden_130515.pdf

Hjälp med minnesknep

Min seriestripp visar ett exempel på ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Detta perspektiv på lärande handlar om hur kulturella förmågor som läsa, skriva och lösa problem utvecklas. I denna tradition talar man om att man approprierar, tar till sig, medierande redskap. Enligt Lev Vygotskij är språket det absolut viktigaste redskapet eftersom det är genom kommunikation med andra människor som vi uttrycker oss och språket är därmed redskapet som hjälper oss att förstå världen och få fördjupad förståelse. Vygotskij menar att med hjälp och stöd av det han kallar den "mer kompetente kamraten" kan eleven bli vägledd i hur kulturella redskap ska användas. Detta är det Vygotskij kallar den proximala utvecklingszonen, där fokus ligger på ett samspel för lärande (Lundgren, Säljö Roger, & Liberg, 2014).

Hwang & Nilsson (2011) tar upp minnet i ett kapitel i boken Utvecklingspsykologi och beskriver att det krävs att material organiseras och att man hittar en röd tråd för att lättare minnas och lagra information. Vygotskij menar att en vuxen (eller den mer kompetente kamraten) kan hjälpa barnet att sätta ord på sina tankar och ge återkoppling. De kan även hjälpa barnet genom att lära ut minnesstrategier som i exemplet ovan.

Jag minns själv från min skoltid hur mycket enklare det blev att förstå något obegripligt om en kompis kunde förklara med sina ord. Det blev på rätt nivå då och lättare att ta in och förstå. Minnesknep använde jag mig mycket av. Har ni några minnen från eran skoltid där ni fick hjälp av eller hjälpte en kompis att förstå?

Referenser:

• Hwang, P. & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. (3., rev. utg.) Stockholm: Natur och kultur.

• Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2014). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare]. (3., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Beröm enligt behaviorismen

I boken Perspektiv på lärande (Phillips och Soltis, 2014) fram går det att enligt behaviorismen är lärandet att skaffa sig ett nya inlärnings beteende. Beröm ligger väldigt mycket i framkant för att skapa dessa. En stimulans som leder till en ny respons skapar nya lärtillfällen. Detta kan jämföras med Skinners forskning samt experiment kring hur vi använder oss av olika förstärknings betingning för att skapa mer och fortsatt lust till att lära.

Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande (2. uppl). Lund: Studentlitteratur.

Lär jag mig något om jag är tyst?

Något som vi funderade över i gruppen om Nottinghams (2013) utmaningsmodell var, att det var svårt att inkludera hela klassen. Om du har en klass med 30 elever, så får du räkna med att alla inte är lika hängivna att delta i diskussioner. Förutom personer i behov av särskilt stöd, finns det även elever som är introverta eller helt enkelt blyga. De som hellre sitter helt tysta och lyssnar tills de får ordet. Frågan som vi ställde oss var ”om man arbetar enligt utmaningsmodellen, leder det till en metakognition även hos de som endast sitter och lyssnar och inte deltar aktivt i diskussionen?”. En metakognition är enligt Nottingham (2013) en avgörande faktor i inlärningsprocessen, och det är när en elev blir medveten om sitt eget tänkande och hur dennes tankar utvecklas och anpassas kring begreppet.

Vad tror ni? Lär sig även de elever som inte själva tar ordet? Meningen med utmaningsmodellen är att eleverna ska med hjälp av antingen varandra eller läraren, ta sig ur gropen som Nottingham (2013) kallar det, för att få en vidare förståelse. Tror ni att utmaningsmodellen fungerar för en hel klass? Hur kan läraren nå ut till de tysta eleverna?

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.

Att få vara sig själv

Efter att ha tagit del av all litteratur kring specialpedagogik och teoretiska perspektiv har jag fått mig en stor funderare över hur jag kommer hantera olika situationer i min framtida roll som lärare. Jag tycker att specialpedagogik är väldigt intressant ämne eftersom det aldrig finns några perfekta lösningar utan att jag som lärare kommer få anpassa min undervisning för att det ska passa just den klassen, eller just den eleven. Vilket blir ett klassiskt dilemmaperspektiv om vi tittar på det utifrån specialpedagogiska perspektiv. Det kritiska perspektivet förespråkar att det skolans uppgift att ha ett förebyggande arbete kring elevers eventuella svårigheter. Skolmiljön ska vara inkluderande för att alla elever ska kunna utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. (Lundgren, Säljö, Liberg 2014, s. 383-387). Skollagen säger att utbildningen ska ta hänsyn till elevers olika behov och alla människors lika värde betonas (2010:800). Även i läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 kan vi läsa om att skolans uppgift är att se till så varje elev ges möjlighet att finna sin unika egenart (Lgr11).

Laleh uttrycker det så fint i sin låt ”Bara vara mig själv” att så som jag är, det är bra nog, jag ska aldrig ta skit igen. En fras jag kommer ta med mig i framtiden och göra mitt bästa för att det ska bli en det normala tillståndet i mitt klassrum. Vi är alla olika, men vi är alla lika bra.

Nottingham beskriver i sin bok ”Utmanande undervisning i klassrummet” att det behöver finnas förhållningssätt för hur vi ska uppnå den här fördomsfria känslan jag beskriver ovan. Finns det fungerande förhållningssätt i klassrummet kommer förutsättningarna för lärande vara mer tillgänglig. Allas åsikter är lika viktiga och att vi eventuellt tycker olika gör att vi kan lära oss saker ifrån olika infallsvinklar. Det kommer göra att det skapas utrymme för att tillgodogöra sig det Nottingham kallar färdigheter, exempelvis dra slutsatser, respektera andra, vara uppmärksam när andra talar och kunskaper. Nottingham beskriver det i sin bok som FFK-modellen (Nottingham 2013, s. 48-55).

Håller ni med om att respekt för andra är grunden till ett gott klassrumsklimat?

Skapar det isåfall bästa möjligheten för att alla ska kunna ta plats och förhoppningvis lättare ta till sig kunskap? Eller ser ni det på ett annorlunda sätt? Berätta gärna!

Referenslista:

·     Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2014). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare]. (3., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Lärarnas riksförbundSverige. (2016). Lärarboken: 2016/17 : [läroplaner, skollagen, policydokument]. Stockholm: Lärarnas riksförbund.

·     Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.

·   

LÄXOR ELLER INTE?

En sak som fått mig att fundera kring det sociokulturella perspektivet är när två eller fler kulturer krockar. Elever som undervisas i skolan går igenom en inlärningsprocess och påverkas av miljön där. Dessutom finns det även en miljö hemma, där även undervisning sker.

En kulturkrock som kan uppkomma är vid läxhjälpen hemma. Utvecklingen av undervisningen har utvecklats, och man räknar till exempel inte på samma sätt som man gjorde förr i tiden. Den äldre generationen räknar med andra uppställningar inom divisionen, som exemplvis ”den liggande stolen”. Idag använder vi oss av andra räknesätt. Resultatet av detta blir att föräldrar inte kan räkna och hjälpa barnen på det ”rätta” sättet som lärarna förväntar sig. Hur ska vissa barn då kunna lösa hemuppgifterna, om föräldrarna inte kan hjälpa?

Frågor jag ställer er är följande:

• ·         Blir undervisningen lika för alla?
• ·         Vad är positivt med läxor?
• ·         Vad är negativt med läxor?
• ·         Kan den kulturella konflikten vara bra eller dålig?

Ge gärna exempel på fler kulturkrockar man kan stöta på? Fundera och kommentera fritt!

/JB

Två filmer om Behaviorismen

Del 1

Del 2

Gamla och nya erfarenheter

Jag har utgått ifrån en artikel som tar upp vad Schweizaren Jean Piaget(Aroseus, u.å.) har haft för inflytande på hur vi tänker kring den mentala utvecklingen som vi kommer att stöta på.

Artikeln handlar om vilken betydelse vi människor har för att kunna förstå vår omvärld och hur den påverkar sättet vi lever på. Hela tiden måste vi ta hänsyn till både nya och gamla erfarenheter utefter samhällets utveckling.  De kan kombineras genom att med hjälp av nya erfarenheter bygga på de gamla för en allt mer bredare kunskap. Men även kan de nya erfarenheterna ställa till problem genom att de gamla inte längre fungerar ihop med de nya. Det blir en utmaning för oss. 

Piaget delar in barnens utveckling i fyra olika stadier. Jag tänker ta upp det som är mest relevant och det stadiet vi kommer att stöta på som lärare. Konkreta operationens stadium som infaller när barnen är i mellan 7 till 12 år och har hunnit med att utveckla ett allt mer inre logiskt tänkande. Vid den här åldern har barnen mer perspektiv på andra människor och förstår sig på olika konstellationer. Uppfattningen om tidsperspektiv i både nutid, dåtid och framtiden. Deras logiska resonemang är väl utvecklat men fortfarande är de beroende av faktiska handlingar kring objekten i deras tankar.

Vad tycker ni är viktigt med att se saker ifrån nya perspektiv? Hur kommer ni som lärare använda er av både gamla och nya erfarenheter i er undervisning? 

// Evelina Bergman

Artikeln hittade jag på följande hemsida: Aroseus, F. (u.å.). Jean Piagets utvecklingsteori. Hämtad 22 november 2016, från https://lattattlara.com/utvecklingspsykologi/jean-piagets-utvecklingsteori/

Bilden lånad ifrån: https://kooperativt.com/category/teoretiskt-perspektiv/