Det interaktionistiska
perspektivet utvecklades under mitten på 1800-talet
av bland annat de amerikanska samhällsvetarna, Charles H. Cooley och George
Herbert Mead. De menade att människans viktigaste uppgift var att aktivt tolka
budskap, relationer och situationer genom samspel och interaktion.
I samspelet ska båda sidorna enkelt förstå samma sak på samma sätt. Interaktionen ser även densamma ut mellan människa och samhälle, och samhällsvetarna menade att individen är en social varelse. I vår sociala värld lär vi oss om olika roller och relationer och vad saker och händelser betyder. I det interaktionistiska synsättet styrs inte människan till någon större del av några inre drivkrafter. Personlighet, attityd och motiv har ingen större vikt i våra handlingar, däremot är det samspelet mellan individer och grupper som formar oss.
I samspelet ska båda sidorna enkelt förstå samma sak på samma sätt. Interaktionen ser även densamma ut mellan människa och samhälle, och samhällsvetarna menade att individen är en social varelse. I vår sociala värld lär vi oss om olika roller och relationer och vad saker och händelser betyder. I det interaktionistiska synsättet styrs inte människan till någon större del av några inre drivkrafter. Personlighet, attityd och motiv har ingen större vikt i våra handlingar, däremot är det samspelet mellan individer och grupper som formar oss.
Mead (2011) intresserade sig för hur barn utvecklade ett jagmedvetande om sig självt. Det enda sättet för barnet att utveckla en medvetenhet om sig själv, är att se sig själv med andras ögon. Barnet måste då ta andra människors roller för att få deras perspektiv i synen på sig själv.
Nyckeln till utveckling är alltså samspel, men hur förhåller sig detta perspektiv till barn som har autism? Autism har personer som saknar förmågan att bland annat tolka och läsa av andra personers kroppsspråk, ansiktsuttryck och tonläge. Deras förmåga att tolka andra människors signaler är påtagligt nedsatt. Har personer med autism ingen utvecklingsmöjlighet alls? På vilket sätt får en person som har autism, enligt det interaktionistiska perspektivet, en möjlighet att utveckla en medvetenhet om sig själv? Gäller inte det interaktionistiska perspektivet alla?
(Bild lånad från google)
Hwang, P., & Nilsson, B.
(2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur
Bild:
http://www.kostdemokrati.se/society/files/2013/12/utanfo%CC%88rskap.jpg
/Beyar
Verkligen något som är värt att tänka på. Det är absolut viktigt att dessa barn inte lämnas utanför. Jag tänker på filmen om Alvin från föreläsningen (15 november). Alvin har autism och har själv svårt att ta kontakt med andra. Det är därför viktigt att andra vågar ta kontakt med honom för att han ska få ett samspel. Så som jag ser det är Alvin och andra barn med autism inte utan utvecklingsmöjligheter, utan behöver bara lite hjälp på traven.
SvaraRaderaLänk till filmen:http://urskola.se/Produkter/177423-Orka-Alvin-far-utbrott
Intressant frågeställning. Kritiken mot interaktionismen handlar om att begreppen är för vaga. Man skulle kunna se perspektivet som otillräckligt, särskilt när det gäller individer med autism. Inom interaktionismen är samspelet mellan individer centralt. Enda sättet att finna självmedvetande är genom rollspel, att se sig själv ur en annan människas perspektiv. Man kan fråga sig om detta är möjligt för ett barn med autism. Frågan är som sagt intressant och kan med fördel spinnas vidare på.
SvaraRaderaDet är en intressant fråga hur människor med autism utvecklas i samspelet med andra människor, ett "fel" bemötande kan leda till att de blir oroliga, arga eller förvirrade.. Därför är det viktigt att all skolpersonal har specialpedagogisk kompetens så att alla elever kan utvecklas utifrån deras individuella förutsättningar.
SvaraRaderaMycket intressant reflektion! Jag håller med Hanna! Om man ska utgå från det interaktionistiska perspektivet kommer barn med autism att behöva hjälp med sin medvetenhet om sig själv. Här gäller det exempelvis att läraren jobbar extra mycket med samspel i klassen på olika sätt. Men jag känner mig även kritisk till det interaktionistiska perspektivet då jag vet, utifrån erfarenhet, att vissa autistiska barn vill vara själva eller har helt enkelt inte förmågan att prata. Då blir det svårt att samspela med andra människor och därigenom utveckla sin syn på sig själv.
SvaraRaderaAutism,och en person med autisms svårighet att interagera med andra människor, är en svårighet som befinner sig i ett vitt spektra av skilda nivåer, allt från att enbart ha svårt för att tolka ironi till att vara till synes "i sin egen värld", därför är det svårt att relatera det interaktionistiska med autism då det är ett så vidsträckt begrepp med skilda symtombilder. Ett av de vanligare sätten för en person med autim som inte förstår varför man gör på ett visst sätt i en viss situation är ändå att manuellt lära sig att efterhärma vad man gör. Detta skriver jag utifrån min mångåriga efterenhet i arbete med personer med neuropsykiatriska funktionshinder.
SvaraRaderaJag skulle vilja göra en jämförelse till din text om svårighet att tolka ansiktsuttryck och kroppsspråk, och tänker oss en person med det funktionshindret, så har en i sitt samhälle normalfungerande person samma typ av svårighet när han eller hon kommer till ett annat samhälle med andra uttryck och annat subtilt kroppsspråk. Den personen kommer begå misstag i att förstå och göra sig förstådd. Troligen kommer den personen försöka lära sig vad som är rätt i den miljön, men tills dess kommer han eller hon vara något funktionshindrad.
Intressanta tankar kring perspektivet. Får också den känslan, dvs att interaktionistiska perspektivet kan tolkas som exkluderande för de elever som inte kan samspela som andra barn.
SvaraRaderaDet interaktionistiska perspektivet är ett intressant begrepp, men det finns tydligen olika grader av autism. det finns vanligt fungerande elever, som lätt smälter in i sin grupp och med andra, men kanske har det svårt att vara i större grupper. Ibland är det bra om mentor/ lärare känner till att en elev har autism och har kunskapen hur man kan arbeta med just den eleven utifrån hens perspektiv.
SvaraRadera